Årets upplaga av Suomi-Arenan är full av sol, pratsamma människor och samtal. Finlands svar på Almedalsveckan är en avspänd affär. Den fria bildningen är med för första gången som en helhet. Tält 25 på Medborgartorget kryllar av Björneborgare (och andra) som spricker upp i leenden när de får fröpåsar, klistermärken och Marianne-karameller. Många stannar och småpratar, berättar om sina minnen från folkhögskoleåret, eller kursen på medborgarinstitutet. De flesta tar sig också tid att fundera ut vad ordet bildning (sivistys) betyder för dem. Det skriver de på våra gröna banderoller som snabbt fylls. Vi sätter upp dem på tältväggarna och tar fram mer banderollpapper att skriva på.
Suomi-Arenan har länge försökt profilera sig som en plats där du kan möta politiker, och såväl lyssna som delta i samtal om samhället. En titt i programbladet ger samma bild, en väldig massa samtal på scener inför publik. Men, egentligen är det inte huvudsaken. Festivalen, för det känns mer som en festival än ett politiskt möte, breder ut sig över hela centrum. Sommarvärmen ramar in det hela och skapar en avslappnad stämning. Det här är mer av en folkfest, ett möte i det offentliga rummet. När vi träffas på måndag kväll för att göra i ordning tältet diskuterar vi än en gång vad vårt budskap är. Vad vill vi säga om den fria bildningen? Det visar sig att våra grubblerier inte spelar så stor roll. Att tala om nedskärningar går inte hem. Att tala om våra utbildningsformer går inte heller hem.
Det betyder inte att folk inte bryr sig. När vi ställer frågan vad bildning betyder för var och en får vi mängder med svar och tankar.
Vi tänker om, och inför dag två hittar vi på en ny fråga. Vad vill du lära dig idag?