Seminariet var välbesökt, och många deltag också på distans.

Valideringens många ansikten

07.02.2020 kl. 13:40
Efter besök runt om i Europa är nuläget för validering av nyanlända mycket klarare, och nästa steg har identifierats.

I medlet av januari söker jag mig västerut, mot Esbo. Där, i Omnias rymliga utrymmen arrangeras ett halvdagsseminarium kring validering av nyanlända. OSTU-projektet, som genomfördes  2018-2019, är ett Erasmus+-projekt som just avslutats. Hela idéen med OSTU har varit att lära av andra hur olika länder i EU hanterar validering av nyanlända. Under ett par timmar fick vi höra vad de hade lärt sig. Bilden är komplex, och ingen har ett perfekt fungerande system. Trots att validering varit ett utvecklingsområde de senaste tjugo åren känns det ibland som om förändringen går smärtsamt långsamt.

Projektets deltagare upptäckte (vilket inte är så förvånande) att det finns många system för validering i Europa. En generell insikt är att de som klarar sig klarar sig. På många håll är systemen tillräckliga för att kunna hantera de som är aktiva, tar egna initiativ och inte behöver alltför mycket hjälp. Finland, Tyskland och Frankrike har alla till exempel utvecklat innovativa system för validering, I det här sammanhanget har Frankrike kommit längst i och med att de har ett etablerat nationellt och statligt finansierat system. Det betyder att de når många, och spelreglerna är klara. Tyskland har å sin sida fått igång ett pilotsamarbete med deras motsvarighet till TE-centraler. Liknande försök pågår i flera länder. Den som vill hitta något positivt i utvecklingen kan peka på att flera stora centrala aktörer på vissa håll nu är igång med pilotering eller samarbete. Detta är en förutsättning för att vi skall kunna ta valideringen till nästa steg. Vi har en tradition i Finland av att tänka i silon, där utbildning, arbetsliv, samhälle och privatliv är skilda åt. Det syns i vårt sätt att organisera olika saker, och i finansieringsmekanismerna. Vi behöver mycket mer sektor- och gränsöverskridande arbete och koordination för att kunna utveckla våra utbildnings- och arbetslivssektorer. Tyvärr är det inte bara hos oss detta begränansande systemtänkande dominerar.

Att lappa och laga

Det finns många orsaker till att det blivit så här. Våra samhällstjänster har utvecklats under lång tid och oftast utan en övergripande helhetsvision. Vi har lagat och lappat, kompletterat och reagerat på förändringar. Allt tal om den fjärde industriella revolutionen, globalisering och disruption förblir lätt abstrakta begrepp som visslar förbi i olika powerpoints på diverse seminarier. Det är först när vi konkret ser eller påverkas av förändringen som den blir verklig.

Studiebesöken bekräftade också att arbetsgivarsidan ofta är svår att få med i nästan alla sammanhang här, vilket egentligen är lite förvånande, med tanke på att de ofta är just företag som kan ha de största direkta nyttorna av en mer fungerande validering. En möjlig förklaring är att de inte ser sig själva som naturliga aktörer i utvecklingsprocessen, att detta fortfarande uppfattas som starkt kopplat till utbildningssektorn.

Långt framme, långt kvar

Ibland måste man resa långt för att få syn på hur det är hemma. Så också i OSTU-projektet. Gång efter annan framkom det att Norden är jämföreslevis långt framme i arbetet med validering. I Norge har till exempel Virke uttryckligen arbetat med arbetsgivare och arbetstagarorganisationer i ett projekt som också vann pris på VPL-Biennale i Berlin i maj förra året.

Samtidigt insåg projektdeltagarna att det finns grupper som alltjämt faller utanför i alla länder. En del behöver extra stöd, en del måste motiveras, och en del måste sökas upp aktivt. För samhällets jämvikts skull är det viktigt att också valideringen fungerar som en utjämnande och inte en segregerande faktor. För nylända är dessutom språket ofta en ytterligare barriär att överstiga. OSTU kunde konstatera att språkkunskaper är avgörande i alla sammanhang som rör nyanlända.

Under seminariet hörde vi också om fortsatta utmaningar som OSTU-projektet identifierat:

  • De som faller ut nås fortfarande inte, och situationen har inte förbättrats
  • Information rör sig inte mellan sektorer/institutioner
  • Valideringen når inte alla
  • Digi-förmågor saknas ännu bland en del av befolkningen
  • Ingen förbättring som helhet av befolkningens grundläggande färdigheter
  • Bron mellan arbetslivet och validering gäller fortfarande enbart yrkesutbildningen

Till sist fick vi en lista med förslag på konkreta åtgärder och utgångspunkter för det fortsatta arbetet i Finland:

  • OSTU blir en medborgerlig rättighet (som det är till exempel på Island, i Danmark, Frankrike och Norge)
  • Alla skall med, detta är för alla, inte bara för vissa
  • Vi skall utgå från nationalekonomiska utgångspunkter då vi talar om validering av nyanlända. Detta är inte en utgift för samhälle eller företag. Det lönar sig faktiskt att validera.

Läs lite mer om OSTU-projektet (på finska)

 

 

 

Johanni